LOSING MY RELIGION
Jag har en skitenkel dröm. Men den passar inte den småstadsmentalitet jag lever i. Jag borde flytta till något större så jag någon gång kan förverkliga denna enkla dröm. Skriva fritt. Simpelt. Göra något av det jag är bäst på här i livet. "Lova att du inte fastnar" sa Kalle en gång med allvarlig ton. "Nej då, jag ska inte fastna" lovade jag. Man ska inte lova för mycket, för nog fastnade jag. Men hur skulle jag kunna flytta ifrån min toppenbrud, min pojkvän, min emmababy och alla andra som gör livet värt att leva? Ibland önskar jag att vi alla föddes på en annan plats, det hade varit lite enklare då. En större stad. Utan invånare som ätit glosoppa till lunch och höjer ögonbrynen så fort man uttrycker en åsikt. Jävla småstadsmentalitet.
Men inte är jag bitter. Jag är tacksam för att jag har det så bra som jag har det :)
Men visst får man väl drömma?
NU ÄR DU FRI
"Jag balanserar hela jävla grejen," grymt.
Idag har jag promenerat med min karl i lite sol, köpte ballonger som vi kunde hänga upp. För min lilla bebis fyller 18 idag (!!!!!!!!!) stor tjej! Så ikväll kommer nääästan hela la familia K samlas. Det blir mysigt :)
Olivia blev förövrigt mäkta glad över ballongsnoppen som simon hängde upp på hennes dörr. Haha.
Livet är bra! Varför gå runt och oroa sig och så? Visst känns det så ibland (eh, ofta). Men livet blir så mycket roligare om man har ett leende på läpparna. Faktiskt. Testa =) =)
KAN DU KÄNNA HUR DET GNAGER INATT?
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
